Jag pratar ofta om ABC-tid med mina barn. ABC står för Alla Barn i Centrum. Det är ett koncept som flera kommuner i Sverige har tagit fram och erbjudit en ABC-kurs för föräldrar till skolbarn. Jag gick den förra hösten och det var så otroligt givande. Den skolan som jag gick till är inte S´s skola utan den minsta skolan i hela kommunen. Den skolan var den enda skolan i min kommun som erbjöd kursen. Skäms på de andra skolorna!
Jag ska prata mig varm för den här kursen i ett separat inlägg men idag vill jag bara dela med mig av en stund av vår ABC-tid tillsammans.
Mina små har varit hos pappan i en och en halv vecka och mammahjärtat längtade enormt mycket idag innan jag fick hem dem. Solen sken på eftermiddagen och kvällen. Jag ville verkligen få njuta av den lite. Vi var överens om att pizza fick duga till middag. Oj, vilken dålig mamma kanske någon skulle få för sig att tänka. MEN jag valde sol och gemenskap framför spisen idag och jag ville ha tid med barnen. Pizza var perfekt. Då kunde vi sätta oss i parken direkt när vi kom hem och prata och berätta om veckan. Sen kunde L gå iväg och leka när hon ätit färdigt och S fick lite egen stund. Vi pratade om Barack Obama. För sånt gör man med en 7 åring. Han är i Sverige. Han är president i USA . Han får bestämma. Det finns folk som vill skjuta på honom. Han åker en limousin med 20cm tjock pansar runt. Han vet mycket min prins! L som sprang förbi när S säger skjuta ropar:
L: ”Tuta Bajat Abana!”
Jag: ”Nej, ingen ska skjuta Barack Obama!”.
Hon har svårt att låta skräckinjagande vår lilla L.
Barnen cyklade och jag höll upp armen och körde ”Klara – Färdiga – Gå”. Vi hade roligt. De kom och kröp upp en stund båda två på bänken där jag satt och mös.
Sen gick vi in och barnen duschade och så önskade S att vi skulle se ett avsnitt av Ebba & Didrik på SVT´s öppna arkiv. Vi har följt Barnen på Luna och Pip-Larssons innan och nu blir det 80-tals style en serie. Vi kröp ned i min säng under täcket och hade en lugn halvtimme ihop innan det var dags att sova för de små.
När barnen var nedkrupna i våningssängen börjar vår fyrbenta sambo fara runt helt vild i buren. Han showade rejält och visade att han minsann saknat barnen och nu fick en extrakick av att de var hemma. Jag kanske borde showa likadant men förmedlade samma lycka men genom pussar, kramar och tid. Så mycket tid att L tittar på mig när jag sitter på huk bredvid hennes säng och pratar om saker som står i hennes ”Dagisbok” om vad hon gjort i veckan.
L: ”Men mamman, nu jag tåda, du tåga meja morgon”.
Självklart, sorry, jag ska inte störa skönhetssömnen, tänkte jag.
Jag: ”Ja, vi kan prata mer i morgon. God natt!”
S som sover överst ville ha sin Ipod för att lyssna på musik. Och så sin armbandsklocka för att hålla koll på tiden. Jag förstår inte hur det gick till när min lilla 50 cm långa bebis blev så här stor!?
Kommenterat på Skilda.nu