Ö Weekend

Min extrafamilj var ute förra sommaren med sina bästa vänner och campade på en ö i en sjö utanför där vi bor. De var en lyckad tillställning och de utökade en natt till två i år. Vi får följa med. Jippii!

Planeringsmötet hölls en vecka innan avfärd och allt som vi skulle kunna behöva under dessa dygn fördelades lika på alla vuxna deltagare. Viktiga saker såsom bajstält, kaffe, godis, många knivar, yxa och fyrverkerier… ja det finns risk för att listan blev lite längre än den var i inledningsfasen.

Förväntansfulla med fruktansvärt mycket packning gav vi oss iväg fredag eftermiddag. Vi möter upp gänget. Ö-Ligan. De vilda hårdrockarna. De gourmetätande, fin-ölsdrickande & härligaste hårdrockarna i världen! (Jag känner i och för sig inte så många andra).

Efter otaliga vändor med båtarna från land till ö var vi äntligen där, och äventyret kan börja. Militärtält skall resas. Eld skall tändas. Bajstält skall byggas. Det är hektiskt men med så många händer och sådan liten ö kan barnen leka tryggt medan de vuxna hjälps åt med det som behövs innan solen går ned.

Alla bär flytväst i båten, kniv & eldskola hålls för barnen och bajsinstruktion för alla i bajstältet. Nu känns det som de viktigaste är genomgånget och vi kan luta oss tillbaka och känna lugnet smyga sig på och stressen helt försvinna.

Luftgevärs-spring tävling, krocketmatch, väldigt många fångade fiskar, utflykt till grottor, ölprovning, hängmattehängning, kantarellfyndande… ja vi har upplevt mycket mellan alla måltider. Bara att sova tre familjer under samma tältduk är ett äventyr i sig.

 

 

Lördag morgon hade spindlarna precis avslutat nattens hårda arbete över HELA ön. Så otroligt vackert.

 

 

Barnen har fått vara barn, med eget ansvar och frihet. De har fått göra det som fallit dem på och det blir varmt i mamma hjärtat när jag tänker på att S metade upp sin första abborre.

Otroligt vackra solnedgångar har avskilt kväll från natt.

 

Söndag morgon vaknade jag och L först och solen höll på att gå upp. Jag tar henne i handen och går över till andra sidan ön där den lilla stranden finns. Vi klär av oss nakna och möter soluppgången med ett morgondopp. Vilken total lycka. Livet är fulländat.

Vi intog ön, belägrade den, och fyllde den med liv. Vi delade skratt, blod, sömn och kärlek. Kärlek till livet, till naturen, till varandra. Att jag har fått en extrafamilj som jag får dela så mycket fint med är underbart. Att de i sin tur medföljer så otroligt fina vänner som från första dagen omfamnade mig är overkligt.

Den stressade Supermamman blev besegrad och lugnet kändes in i benmärgen. Hur skall jag lyckas behålla det imorgon när verkligheten kommer krypandes?