En lördag hos oss:
Storebror har åkt på rally med morbror och morfar och rallygubbarna. Han var rysligt laddad från 6.30 i morse och 7.30 ville han börja med frukost. 8.00 satte han på gröt som är hans specialområde och idag efter en sommars träning gjorde han helt utan recept. Det gör inte ens jag. Han är grym min lilla kock och han lyckades riktigt bra. Det finns en regel och det är att han inte får använda spisen utan att jag vet om och han kommer alltid och frågar först. Han vet att följer man reglerna som finns får man så mycket friare händer. Jag gjorde picknickmackor åt honom medan han lagade frukost, teamwork.
Lillasyster satte genast igång leka när han for. En mer eller mindre monolog utspelar sig under loppet av 4-5 minuter i vårt vardagsrum efter att hon burit ut 2 hela lådor med leksaker från sitt rum.
L: Tolla häj mamman! Den taten jätte tin! (Jag hinner inte se förrän hon börjar med nästa sak) Jag titta alla tater, mina tater, ingen jöja dom! Hunden låtej (läs en tvättbjörn från 1983 som har en rullande och låtande boll mellan tassarna).
Hon får syn på mig.
L: Ja du tivej? Tivej mej?
Jag: Nej, jag skriver om annat. (Lögn, jag vet, dålig mamma, men jag vet hur hon funkar och hon hade slutat leka på en gång och kollit och tittat på när jag skriver om jag varit ärlig).
L: J, tommer mamman! (J är mammas tjejkompis). Jag alla tater golet, täda J tommer.
(Andas lugnt oh tänker att det här är ett hem där det bor barn, det är fullt normalt att man inte ser golvet för alla leksaker.)
L hittar en prinsesskrona i röran.
L: Jag den tommer, du jälpa mig den på?! (Jag sätter på prinsesskronan på huvudet)
L: Ja leta etter en hund! Den måtte ha latteri, den! (Håller upp en ficklampa). Bä Bä lita lamm, ha du nådon ull, ja ja tära ban, ja ha tätten full… (Hon börjar sjunga från ingenstans)
L: Lilla tatt, lilla tatt, lilla töta kaatta, let du att, let du att… (Hon tecknar katt under hela sången)
L: Talle lång, ti i don, höja på en latter tån, din don din don. (Sjunger en sång från dagis)
L: Jag lär hon! (Håller upp dockan)
L: Nu hon ha en haban. Nått häj i! (Håller upp ett smyckeskrin)
L: Hon tåta mattan. Ja tuna en tån hon. (Hittar sin sångpåse med massa mjuka figurer i)
L: Linta lilla täna däj, hu ja una va du äj… (Tecknar medan hon sjunger)
Vid det här laget ligger stor del av leksakerna på golvet men så för att fylla ut lite extra häller hon ut det sista också.
L: Jätte mytte tater, ja måtte tolla!
L: Jag jöja mat hon. (Menar dockan, och matar henne, lugn i 40 sekunder)
L: Hon måtte tåda. (Lägger henne naken på mattan i vardagsrummet med huvudet på parketten)
Jag: Ska hon sova på mattan?
L: Neej! (Tar dockan i armen och bär henne brutalt in i min säng)
L: Hon tåda din tän mamman!
Ja så där ser det ut från 7 på morgonen till 20 på kvällen. Lillasystern i den här familjen har gått hos logoped sen hon var två år och med oerhört mycket träning från både dagis, logoped och hemmet har hon kommit så här långt. Nu har vi långa samtal om allt och inget och vi förstår varandra för det mesta. Men med tecken som stöd till talet får vi oftast hjälp på traven de gånger vi kör fast. Lillasyster är väldigt mottaglig för tecken och fast språket börjar utvecklas fortsätter vi att teckna för att hon ska ha den tryggheten när hon inte får fram det hon vill. Oralmotoriskträning och konstanta upprepningar skall hjälpa henne att utveckla språket och nästan all vaken tid går till detta, mer eller mindre. Storebror får inte glömmas bort i det hela och måste få sina behov tillgodosedda så det är ett pussel och eftertänksamhet som gäller för att vardagen skall ge alla så mycket som möjligt. Mamman blir dock ganska trött när barnen lagt sig och hjärnan äntligen får paus.
🙂 Ser det hela framför mig…
[quote name=”Anna”]:-) Ser det hela framför mig…[/quote]
Vilket gott betyg… då lyckades jag förmedla en stunds verklighet i vår familj! 🙂