I söndags vinkade jag hejdå till barnen. En gång per år åker de till Spanien med sin pappa, farmor & farfar och farbror. Det är en vecka de verkligen tycker om. Mamman gillar den inte alls. Jag unnar verkligen barnen att få den här upplevelsen och jag litar på deras pappa så det har inget med det att göra alls. MEN jag ser allt som kan hända, flygplanskraschar, drunkningsolyckor, kidnappning… ja allt hemsk man skulle kunna komma på. Helt galet egentligen, men så funkar mammahjärnan. Jag är också löjligt avundsjuk på att pappan fick barnens första flyplansupplevelse och inte jag. Så funkar jag. MEN jag glad att de får den här veckan och är också glad att vi har sån fin föräldrarelation om sånt här att jag får små rapporter från utlandet. Igår kom en bild på en fullständigt utslagen son som tar siesta. De lever livet helt enkelt, precis som det skall vara på semester.
Jag som då blev kvar hemma är i alla fall glad över att hitta barnspår lite här och där. Min S satte sig i helgen och byggde en egen skateboardramp. Tänk vilken tur att vi är lite fattiga så jag inte lagt pengar på det, nu fick kreativiteten flöda! (Och nej vi är inte fattiga som i fattiga mått mätt av staten, utan bara inte snuskigt Djursholmsrika så här måste vi prioritera våra inköp).
Han är så grymt mycket bättre än sin mamma på allt som har med måla, rita, bygga och det är väl tur det. Jag ärvde morfar S´s gen som är väldigt entreprenörsinriktad men inte alls kreativ!
Så från en barntörstande mamma till er där ute, god dammig onsdag på er! (Dammig = dimmig, tydligen inte bara L som säger så!)
Kommenterat på Skilda.nu