Nu är det dags igen. Tacksamhets Tisdag #4!
Min farfar. Jag har en saknar-farfar-massor-vecka eller snarare period just nu. Han dog för 5 år sedan.
Min farfar, han som kallade mig för Skönheten & sig själv för Odjuret.
Min farfar, han som fick göra slipsknutar till den yngre generationen för de inte kunde. Grabbar stod på rad och plingade på dörren för att be om hjälp.
Min farfar, han som blev arg om man inte åt upp maten, det skulle man göra! Men själv åt han inte upp morötterna, det är för kaniner!!
Min farfar, han som var den generationen som tyckte att män skulle jobba och kvinnor skulle sköta hemmet.
Min farfar, som alltid frågade om det inte var så att jag behövde få en lektion om det här med Blommor & Bin? (Så här i efterhand hade det kanske varit bra eftersom jag knappt hunnit presenterat mig för barnens pappa innan S blev till).
Min farfar, min älskade farfar som hade en varm famn och en härlig humor.
Min farfar, som tyckte om att gå till doktorn för det kunde ju vara så att det var en snygg sköterska som skulle pyssla om honom.
Min farfar, som lät mig vara vuxen på låtsas någon vecka om året när jag fick vakta hans lägenhet som tonåring när han var på husvagns semester.
Min farfar, som skrev en grattis annons till min 15 års dag i lokaltidningen med jordens absolut fulaste kort på mig.
Min farfar, som fyllde en plats, en stor plats i mitt hjärta även om vi ibland var ljusår emellan i åsikter.
Jag saknar honom, min farfar, men är så tacksam för att jag fick ha honom i mitt liv i 25 år!
Och nu är jag också tacksam å min farmors vägar att hon får några år där hon kan vara självständig pensionär och leva livet på sitt sätt.
Kommenterat på Skilda.nu