Språkbarn & Dragarbarn

För er med barn med språkstörning, här kommer en bild av hur det är på vår förskola!

Min L går på en vanlig förskola men på en mindre avdelning som är inriktade på barn med språkstörning.

Det är 6 språkbarn & 6 dragarbarn.

Dragarbarnen blir förflyttade från den ”vanliga avdelningen” på förskolan sitt sista förskoleår och skall agera språkliga och sociala förebilder för språkbarnen. Ofta är det så att det inte bara är språket som avviker på barnen på språkavdelningen utan också koncentrationen, det sociala samspelet, kontaktsökandet o dyl.

L´s förskola har jobbat med Dragarbarn i 1 år och från början var vi föräldrar väldigt skeptiska. Både språkföräldrar & dragarföräldrar. Språkavdelningen blir i och med det här med fler barn på samma antal pedagoger. Den ”skyddade” miljön blir på det sättet mindre skyddad. Men med integreringstänket som Sverige har just nu så gör detta ändå att steget ut från förskolan in i skolvärlden inte blir lika enormt. För mitt barn har det varit bra. Och på föräldramötet senast var det många dragarföräldrar som uttryckte glädje över vad deras barn har fått lära sig för att kunna fungera ihop med de barn som har tecken som stöd till språket. Dragarbarnen kommer hem och tecknar med sina föräldrar, överlyckliga för att de kan något nytt. Språkbarnen får på det viset en trygghet i att fler än 5 kompisar förstår dem på förskolan.

Avdelningen delar ibland upp sig för att språkbarnen skall få ”jobba” med sina språkbitar i mindre grupp men ofta när det är t.ex. mungympa är hela avdelningen med. Det gör att det inte blir två läger utan VI jobbar så här. Avdelningen jobbar också med gemensam samling men på det gamla viset. Det blir dragarbarnen som får anpassas in i språkbarnsmiljön. Och det fungerar.

Det är svårt att avgöra om språkutvecklingen hos min dotter beror på mognad, träning, dragarbarn, tecken som stöd eller medicinering. MEN att konstatera att det händer något kan jag. Att dessutom konstatera att mitt barn verkligen trivs på avdelningen kan jag också göra. Och även att pedagogerna har tagit sig an det nya arbetssättet och applicerat det så bra som möjligt för alla 12 barnen.

Det kan låta som att mycket hänger på de här barnen som blir utvalda som dragarbarn. Inget ansvar ligger hos dem. Men för barn med speciella behov är det ofta en hjälp att se hur andra barn fungerar. Hur pratar man? Hur bygger man meningar? Hur leker man tillsammans? Barn gör som man gör inte som man säger heter det ju och det stämmer även barn emellan.

Det är också så att dragarbarnen som inte behöver tänka på att jobba med språket hela tiden är på väg mot andra mål. De vill lära sig bokstäver. Att räkna. Och det gör att mitt barn som annars får ha språket och uttalet som största fokus för att utvecklas ser något helt annat som också är intressant. Min dotter kommer helt plötsligt hem och skriver HEM. Räknar allt hon ser. Frågar om bokstäver för att kunna skriva olika ord. Sånt som vi annars lagt åt sidan mycket mer än med storebror för att orka och hinna med alla andra övningar.

Så med skolan i sikte ger jag tanken om Dragarbarn ett stort plus och hoppas på att det kommer finnas barn som dem i skolan där L hamnar. Barn som accepterar L´s svårighet och stöttar henne och lär sig av henne och om henne så hon kan lära sig av dem.