Idag var jag och pappan på samtal med L:s psykolog som i team med logoped och specialpedagog skall göra en utredning på L inom Autismspektrumet.
Det var ett intensivt möte på 2 timmar som berörde allt från L: s språkliga begränsningar, kontaktsökande med omgivningen, beteende i olika situationer. Tusen frågor som krävde sina välformulerade och ärliga svar. Vi gick igenom hela hennes liv med exempel på alla möjliga tänkbara reaktioner i olika situationer.
T.ex. Så fick vi frågan om hon möter vår blick om hon ber oss titta på något. Möter hon blicken hos oss för att läsa av att vi har sett det hon ville peka på? Det är precis sånt här min hjärna fokuserar och försöker registrera hela tiden med henne, och med andra barn. Hur fungerar de i olika situationer, hur reagerar de. Just den här typen av reflektion hade jag dessvärre inte varit uppmärksam på så det var en av de frågor han faktiskt inte fick ett svar på.
Psykologen är en favorit hos L sedan tidigare och det gör att den här utredningen känns lättare. Vi vet redan att L är unik och inte kan beskrivas på ett bättre sätt än att det bara finns en L och jag är inte rädd eller orolig för vad utredningen kommer visa. MEN det blir oerhört påtagligt vad vi har framför oss.
Jag blir stolt över att höra psykologen tala så fint om mitt barn. Om vilken smart tjej hon är som kommer på vilka verktyg hon behöver av omgivningen för att klara sin vardag och sin omvärldsuppfattning. Att hon ber om hjälp. Som till exempel så har hon svårt att förstå vad det betyder och vart mamma är när hon buggar. – Mamman, tan du ta tott den hutet?! Hon vill att jag fotar lokalen och entrén, då känner hon att hon har koll. Hon är unik, sa jag det?
Det snurrar inte så mycket tanker, fast det kanske borde göra det. Det känns mest tryggt att veta att en oerhört fantastisk psykolog och hans team tar min dotter under sina vingar och släpper inte taget. De är grymma!
Kommenterat på Skilda.nu