Jag går i Signatur A´s fotspår och följer samma ämne som han gjorde i sitt senaste inlägg.
Citat:
”Jag vidhåller emellertid att det är viktigt att skilja sig för barnens skull, istället för att harva på i ett dåligt kärlekslöst förhållande. Jag tror att jag har visat min barn att man ibland måste följa sitt hjärta. Men visst har jag åsamkat dem smärta och sorg också. Det är ju så livet är; olika känslor på samma gång och svårt att lösa saker så det blir 100% bra.”
Det är så här jag känner också. Att det goda möter det onda för att kanske bidra med något gott i slutänden. Jag vill på ett korrekt sätt få mina barn att förstå varför jag och deras pappa inte skulle fortsätta leva ihop resten av livet. Jag vill på ett ärligt sätt berätta för dem en dag om vilken typ av mamma jag var och hade kunnat bli om jag fortsatt leva med deras pappa. Jag menar i det jag skriver INTE att deras pappa var dålig på något vis. Men jag blev inte mitt bästa jag vid sidan av honom. Jag vill förmedla det här till mina barn så att de kan känna igen min känsla om den någon gång kliver in i dem. När de skall leva i sina kärleksrelationer i vuxenlivet.
Mina barn var så små så mina ord kommer vara deras sanning om sanningen. Så man får passa sig noga för vad man säger, när man säger och hur man säger det. Men det viktigaste är ändå att förmedla att de skall följa sina hjärtan och vara omtänksamma mot sig själva och att de skall tro på att om de känner sig glada och lyckliga så kommer det sprida sig till deras nära & kära. Och om de känner sig sorgsna och vilse så finns vi nära & kära som en trygg famn att krypa upp i eller en erfaren trädstam att bolla tankar med!
Kommenterat på Skilda.nu