Att lära känna någon mindre

Att ha levt med någon i flera år och känt någon in på minsta detalj och sedan lära känna någon mindre. Det är svårare än man kan tro. Att inte känna någon och sedan lära känna den bättre är mycket enklare. Att ställa frågor, memorera detaljer, träffa umgängeskretsen. Det är spännande, roligt och görs med glädje.

När en skiljsmässa är ett faktum och man går skilda vägar skall detta avvecklas. Du skall acceptera att folk i umgängeskretsen som fanns försvinner, börjar ignorera dig eller att det helt enkelt bara inte blir så att man ses fast man fortfarande tycker om varandras sällskap. Personen man delat livet med skal avvecklas från ens vardag. Inga frågor kall ställas som inte rör gemensamma barn. Inga ifrågasättningar om vad den andre har för schema som inte rör barnen. Uppfostran av barnen skall delas på 2. Den ena har inte rätt att lägga sig i den andres uppfostran. Det är mycket som blir annorlunda. Och så här ett par år senare så tar det lika lång tid som att lära känna någon. Jag är inte i mål, jag tror den andra föräldern är ännu mindre i mål med vart gränsen skall gå mellan oss. Nu är vi i stel-läge. Var så korrekt och stel som möjligt.

ASJOBBIGT!

Jag är inte sån. Jag vill ha det avslappnat och enkelt och vill kunna diskutera och resonera tillsammans. Det kan i mindre skala göras och om det är baserat på fakta är det enklare att vara överens. Och det är bara hos Råger som känslorna från mitt håll får plats. Då sprutar de ur kroppen som en fontän.

Ja och privat blir det så klart berg och dalbana när jag vill vill vill så mycket om barnen och känner att pappan inte vill vill vill samma sak.

Så jag föredrar att lära känna någon, inte att lära känna någon mindre!