Reflektioner runt jul

Sitter ensam i soffan. Barnen sover och ”tomten” var precis förbi och lämnade paket i strumporna! Det hänger bara 2 på stolen… det brukade vara 4… sen blev det faktiskt 3 ett år… men nu finns ingen som kan stoppa paket i strumpan så jag har sagt till barnen att tomten bara lämnar till barn i år. Det trodde på mig. Vit lögn!

Men ändå fast jag har en sned julgran och saknar en julstrumpa… eller egentligen 2 eller kanske till och med 4 när jag tänker efter… så är det jul. Det blir jul. En lycklig sådan. Man kan klara mycket själv. Man kan njuta av mycket bara genom att få dela det med barnen. Och fast allt inte är perfekt på ytan i hemmet så är hjärtat fyllt av precis det julen skall fylla hjärtat med. Kärlek! Och Glädje!

Jag är inte stressad. Jag har lyckats både öva med L och laga mat med S. Jag har varit på mini jul hos mina vänner och barnen var som ljus. Kanske beror på att deras pappa som också är en given deltagare på våra gemensamma vänners tillställningar hade med sig plattorna. Så gjorde han. Barnen var glada så, varför inte?!

Jag har inte bäddat rent i sängarna. Jag har inte bakat bröd. Jag har köpt skivad julskinka på ICA. Jag har inte dammtorkat hyllorna i köket och inga julgardiner hänger i fönstret. Men fasiken. Det är jul i alla fall. Och jag kan ärligt säga att det andra hade varit det som gör att det känns lite extra. Ännu mer jul. Men då hade jag inte haft ett leende på läpparna och stressen skulle ta över så jag har valt. Valt att dela julen med ett leende istället.

Jag tänker mycket på mamma. Hur våra jular var när vi var små. Hur extremt perfekt allt skulle vara inför jul. Och det var det. Men alla var sjuka. Eller så var mamma helt slutkörd och bara grät. Jag vill egentligen inte säga till henne att jag älskade allt hon gjorde när vi var små. Allt hon gör nu för oss. För jag vill inte att hon ska känna att hon måste fortsätta hålla den perfekta mammanivår. För allt hon gör, gör hon med sånt kärlek och omtanke att bara en grej, en extra julidé som hon förverkligar är så mycket mer än vad många andra någonsin får. Jag vill att hon vet, och nu får hon reda på det, att mina julminnen är så starka och så mycket gott och fint. Men en vuxen Malin vet hur hon har känt inuti och vill att hon fortsätter välja den lagoma kompromissen för att också orka må bra och le. Det är viktigast! Och så sirapskubb också om jag får önska… ni ser… barns förväntningar av sin mor… ja det är bara så att jag kommer ha dem på min och mina kommer ha dem på sin.

Önskar alla en god och lugn jul med kärlek och leenden!