Så var det dags igen, för tacksamhetstisdag! Jag sprudlar idag och har massor att vara tacksam för, men jag väljer ändå känslan jag fick på gympan igår.
Känslan av att höra hemma någonstans. Jag har min lilla håla med de motionerande pensionärerna som är mitt hem. Min lilla lilla plats på jorden där jag alltid kommer känna mig trygg. Jag blir hälsad på, folk känner igen mig. Folk bryr sig om min historia och vad som ligger bakom och framför mig. Jag får bry mig om deras.
Jag hör hemma här och jag vet att mina barn kommer få det väldigt bra när de också hör hemma här!
Jag har en plats där jag vill engagera mig. En plats jag vill visa andra. En plats som kanske inte erbjuder så mycket spänning och stoj som en storstad men som erbjuder lugn, trygghet och socialt liv. Natur och minnen!
En plats där man ropar från den ena bilen till den andra på parkeringen utanför skolan bara för att berätta för en annan förälder hur stolt man är över sitt barn som precis tappat sin första tand. Och en plats där den mottagande föräldern av just tandlossningsinformationen sprudlar lika mycket tillbaka av glädje och stolthet!
Det är här jag vill bo & uppfostra mina barn!
Kommenterat på Skilda.nu