I lördags hade vi film-mys i biorummet. Alla ut om L som hade somnat redan. Kärleken valde film. En tecknad film. Spirit. Den handlar om en häst sa han. Men han missade den lilla detaljen att den var den finaste och sorgligaste film jag sett på flera år. Att den var helt galet gripande och tårarna bara rullade nedför kinderna.
Det var nästan inga repliker i den. Det är ju så att hästar inte pratar… Inte på det sättet. Men de har verkligen lyckats fånga alla känslor och tankar med hästarnas kroppspråk.
Jag får rysningar jag bara tänker på den. Har ni inte sett den så gör det. Men ta med tårtorkare!
Kommenterat på Skilda.nu