Talkliniken

Igår var en VAB- dag med L. Hon hade logopedbesök på talkliniken i Danderyd. På Oralmotoriskacentret. Fint ska det låta!

L har en oralmotoriskförsening med dyspraktisk karaktär. Någon som förstod?

Enkelt förklarat är att L inte har en mimik och muskulatur i mun & ansikte som fungerar som på oss andra. Hennes muskler & miner & alla tungrörelser som behövs föra att kunna forma olika ljud inte sker per automatik. Det är något som med massor av träning kan övas in men det måste ske varje dag och under lång period.

Så nu har vi 2 övningar som skall läggas till de 2 tidigare övningarna vi haft. Vi skall forma en O-mun och en I-mun sen tidigare. Nu skall vi även öva att sätta tungspetsen bakom övre framtänderna. Och att växla tungan mellan mungiporna snabbt utan att hakan rör sig.

Det kan låta enkelt och simpelt men för den som inte kan det är kan jag lova att det går mycket energi till att klara av det.

L var helt fantastiskt igår och hon lyssnade på allt som logopeden sa. Vilket inte har varit en självklarhet på de här mötena. L gjorde alla övningar framför spegeln med logopeden MEN att låta Cheerion som hon hade som hjälp att inte slinka ned i magen… det var svårt!

L som aldrig brukar äta upp sin mat på hamburger restauranger åt ett helt Max-mål igår och dessutom en mozzarellastick. Det tar på krafterna att jobba med logopeden helt enkelt.

S då som är den kloka Storebror´n jämt och ständigt klarade inte riktigt av att vara det igår. Han tyckte att livet var väldigt orättvist att Lillasyster alltid fick vara med mamma & pappa och göra roliga saker istället för att vara i skolan/dagis. Han ville minsann också bli sjuk! Lilla älskade gubben. Hur förklarar man det här då för att han ska vara en stolt frisk kille och L fortfarande får vara en stolt tjej med svårigheter? Ja det blir kanske lite halvdant men jag försökte trycka på de saker han får göra utanför skolan som inte L göra för hon inte orkar efter all träning & ansträngning till följd av sina svårigheter.

Och en dag med mamma, pappa barn gick ganska bra. Det kändes skönt att vi kunde ha en neutral dag med enkla samtalsämnen och L kunde känna att vi fanns båda två för henne. Och hon ville promt att mamma & pappa skulle kramas hejdå, det var bara att göra det, att det sen var stelt från bådas håll var nog inget hon läste av, hon var nöjd!