Bakis efter möte om L

Idag bor många tankar i huvudet. En dela v mig är lite i förnekelse. Mitt barn är inte i lika stort behov av extra stöd som andras barn! Mitt barn är nästan normal. NORMALT. Vad är normal?

L är inte utvecklingsstörd. Men hon har grov språkstörning, dyspraxi och autismliknande tillstånd. Vad är det jag inte förstår egentligen?

Min L har stora behov av extra stöd. Min L omfattas nu av LSS. Min L kommer alltid vara L med allt vad det innebär. Vad är det jag inte förstår?

Igår var vi på inskrivningsmöte på habiliteringen. Ett ställe för dem med extra behov. Vad är det jag inte förstår?

En del av tankarna är fina och en del av tankarna är hårda.

Det som slår mig mest ju mer jag landar i det här med att ha ett barn med speciella behov är hur världen tycker att det är en självklarhet att människor med svårigheter skall lära sig, TRAGGLA, öva på att passa in i världen som den ser ut. Men varför kan man inte bara anpassa världen lite mer för alla som bor i den? Sverige är ett samhälle med stora resurser. Möjligheter. Framtidsplaner. Varför ska L ha en anpassning på hennes nivå när hon skulle klara av mycket om samhället anpassat alla nivåer lite grann.

Det finns anpassningar på vissa ställen…

Du stannar vid ett övergångställe. Du trycker på knappen. Den piper. Du vet att stolpen fattat ditt kommando. Du ser en röd lampa med en gubbe som står still. Du gör likadant. Sen börjar stolpen låta massor. Det slår om till grön lampa med en gubbe som rör sig. Du gör likadant. Det är exakt det jag menar. Så enkelt. Alla fattar, ingen tycker att det är en konstig anpassning i samhället. Men ljuden är för synskadade och lamporna är väl för alla kan jag tycka. Men ändå en enkel regel som på många ställen skulle kunna kopieras och alla förstår.

Vad är det som gör att ett dagis med specialplacerade barn använder bilder när de gör dagens schema och dagis med ”normala” barn inte gör det? Är det inte lättare för alla att förstå en bild?

Hur gör chefer när de presenterar en organisationsplan? Jo de ritar upp den. Hur för föreläsare när de skall få åhörarna att förstå en speciell princip, jo de illustrerar.

Jag kommer aldrig glömma hinken som en anti-mobbnings organisations ritade på ett papper på scenen i aulan när jag gick i högstadiet. En hink med vatten. Och för varje elak kommentar som någon sa till hinken blev det ett hål. Jag = hinken. Hålen = självförtroende. Jag minns det fortfarande så här 15 år senare. STICK INTE HÅL PÅ HINKEN!

Dit jag vill komma är att om de som blir utbildade för att utbilda & uppfostra världens barn, om de fick lite mer hjälp på traven med hur man lättast lär sig saker, hur man hanterar olika typer av personligheter, hur man utan att särbehandla ger möjligheten att utföra något fast man har olika förutsättningar, om de bara fick lite mer stöd och kunskap, då skulle L & alla runt omkring henne eller liknande barn ha en bättre veklighet!

L är L och hon är så brutalt älskad av så oerhört många. Hon klarar sig. Men vilka resurser läggs inte ned på att vi runt henne och hon själv ska må så bra som möjligt? Det är fantastiskt att vi får möjligheten till allt detta men jag skulle gärna dela vissa bitar med alla föräldrar. Det skulle bli så mycket bättre i samhället då. Tänk bara om alla föräldrar kunde få lära sig att läsa av sina egna barn. Hur deras barn reagerar i olika situationer, bemöter andra människor, lär in enklast… Så många fler än jag skulle må bra av det!