Den här helgen var den första på nya viset för Storfamiljen. Vi ska vara varannan barnhelg hos oss i lilla minilägenheten och varannan hos Kärleken i huset. Och så har vi bestämt att söndagar med barnen ska erbjuda en egen förmiddag eller eftermiddag för ett barn med sin förälder. Idag var det Kärleken och hans dotters dag. Jag och L & S och E2 (Kärlekens son) har en dag ihop. Just nu är grabbarna ute och spelar kubb på gräsmattan utanför lägenheten. De skrattar och tjoar så jag tror de har kul.
Vi ska gå en promenad till Moster M senare och rilla korv till lunch, och på vägen dit kan vi hälsa på fåren & hästarna.
Det här med att vara Storfamilj har ju sina för och nackdelar men vi bestämde att plocka fram det här söndagskonceptet som något positivt. Att få en egen stund med sin förälder är väldigt mycket svårare som skiljsmässobarn och om vi plockar fram det som en möjlighet som ges tack vare att vi är 2 vuxna nu så hoppas vi att barnen kan känna att det är bra!
Det är S tur nästa helg, så kör vi i åldersordning så blir det rättvist och lätt att hålla koll på.
Kärleken & E1 (Kärlekens dotter) är på museum idag. Hon får en hel dag bara för att hon hade önskat sig det i födelsedags present. Och det passade bäst på en lördag den här veckan. Lite flexibelt måste det kunna vara.
Så en morgon med ilska, tårar, kärlek, olyckor och missförstånd har passerat… en vanlig morgon alltså…
En liten tanke jag fick som gjorde att jag helt plötsligt tyckte livet kändes lite enklare som mamma var en bild som Martin Stenmarck la upp på sin officiella facebook sida… en bild på 102 bullar eller vad han nu skrev att de var. Och så skrev han typ: Bullbak med barnen…. som var med i 1 minut och lagom till provsmakningen kom de tillbaka… Det är inte bara hos oss man tror man ska baka ihop alltså och barnen ger upp efter ett ögonblick 
Kanon. Kram