L väckte mig lite försiktigt i morse och kramade mig och frågade om vi inte kunde gå till mormor. Mormor´n som är lite av en idol och en självklarhet i L´s vardag. Vi skickade ett sms tillmormor och frågade om vi fick komma efter frukosten och ta bort stödhjulen på L´s cykel. Mormor frågade om vi inte ville komma till frukosten istället?! Så det gjorde vi. Vi packade med våra mackor och jordgubbar och gick dit. Det är det här som är lyxet med att bo så nära, det spontana blir så enkelt.
L sprang. Lycklig som få och rusade in till mormor. Hon känner sig hemma där. Jag kom lite efter, det är frihet det här att bara kunna vara. Det blir som det blir och det blir så himla bra.
Vi åt frukost och hade tjejsnack. Mycket trevligt. 3 generationer som mumsar filmjölk och jordgubbar.
L´s stödhjul blev bortmonterade och vips så var hon iväg på cykeln. Första gången jag fick se att hon kunde utan stödhjul. Hennes farfar hade övat med henne och NU KAN HON! Stolt mamma och mycket stolt tjej.
Hon cyklade en extra sväng in på gatan där både mormor och morfar växte upp. Jag pekade ut husen, de bodde grannar. L tyckte det var konstigt! Ja, det är väl så det är i en liten by 
Nu har vi en liten stund där vi bara är hemma innan vi ska åka på kalas. Eller L ska på kalas och jag ska roa mig en stund på stan. Sen ska vi till Extrafamiljen. Det blåser lite för mycket för min smak men kanske att vi kan njuta lite ut tillsammans ändå, kanske en cykeltur för barnen…
Trevlig lördag!
Kommenterat på Skilda.nu