Idag insåg jag vad som blivit annorlunda i mitt liv. Efter föräldraledighet, deltidsjobb, småbarnsåren… nu när den tuffa verkligheten står som en hård vägg och möter en varje morgon.
Det är uppfostran. Brist på tid för uppfostran. Vardagsuppfostran. Kläder som ligger överallt. Tandkrämsfläckar i handfatet. Strumpor som är ut och in. Mun som smackar när de tuggar. Mat som inte äts upp… allt det som behövs från en förälder till ett barn. Men när? Vad ska jag prioritera bort för att få in det här också? Jag har ca 1 timme med min dotter och 2 timmar med min son i hemmiljö 4 vardagar av 10… är det inte då jag ska ha en mysig stund med mina barn. Bonda med dem och fråga hur deras dag varit?
Jag är riktigt bra på uppfostran MEN den senaste tiden har jag helt fallit i bitar på det. På alla plan. Orken och tiden och tron på att det är det rätt ur ett långsiktigt perspektiv har helt tagit över…
Hur gör ni andra varannanveckas föräldrar??
Ja usch, det är hektiskt – också för mig som nuförtiden inte är varannanveckasförälder. Men tre ungar med två fäder har lärt mig att välja mina krig, och det mesta av det du räknar upp går för det mesta ”under radarn”, dvs prioriteras bort hos oss. Kärlek, omtanke och en och annan drillning i sunt förnuft blir kvar. Och ja, det är rätt rörigt här hemma men ungarna är fina och kärleksfulla och väl rustade för livet – jag är mer än nöjd.
Så det fanns alltså fler där ute i världen som har en verklighet som jag ☺
Nu vill jag ju inte gnälla, men jag har missat ungefär 400.000 imlägg för att bloglovin inte talar om bär du uppdaterat :'( är det bloglovin eller skilda.se som strular då?
Jag ska undersöka det på nytt nu sedan vi gjort om här… I Will get back to ya!
Så här har vi det hemma; Vi äter tillsammans i princip varje frukost och middag och får då tid till lite prat och dessutom en hel del i bilen på väg till/från träningar.
Med mina större barn (9 och 11) blir det även läxstunder när allt möjligt kan komma upp och emellanåt prioriteras läxan ner för att ta samtalen först. Oftast blir det 5-10 minuter vid läggdags för att fråga vad som varit bra med dagen och ofta hittar jag på nån udda fråga som de får svara på, tex ”Om snö skulle ha en annan färg, vilken tycker du att det borde vara?” eller ”Om du kunde resa vart som helst på jorden, vart skulle det bli?”.
Lilltjejen (snart 4) och jag leker, sjunger och dansar en del, har mysstunder och ska oftas ”dosas” en stund vid läggdags efter kvällsboken.
Vad gäller uppfostran så petar jag in det mest hela tiden utan att direkt tänka på det, barnen väntar tills alla ätit klart, tackar för maten och plockar undan efter sig. Glömmer de nåt så påminner jag dem vänligt.
Strumpor ut och in visar jag för barnen och förklarar att om inte de vänder sina så måste jag göra det och måste jag göra det fler gånger så får de vända på mina strumpor – innan tvätt *evil* (har inte behövts ännu, en påminnelse i halvåret räcker 😉 )
Kläder som ligger i högar på deras rum får vara deras problem, blir bara mer att städa när jag börjar rya om det.
Jag tror att man genom att skapa rutiner hjälper barnen att hålla ordning. Genom samtal om ditt och datt kan man lägga in social uppfostran genom frågor och berätta hur man själv tycker om det ena eller andra.
Sen handlar det nog även till stor del om att det går i vågor hur ”bra” man är, ibland lyckas man bättre och ibland sämre… och att acceptera att det kan och får vara så!
Två läsvärda bloggningar för oss med barn i skolan:
http://www.huffingtonpost.com/liz-evans/28-ways-to-ask-your-teens-how-was-school-today-without-asking-them-how-was-school-today_b_5751546.html
http://www.huffingtonpost.com/liz-evans/25-ways-to-ask-your-kids-so-how-was-school-today-without-asking-them-so-how-was-school-today_b_5738338.html
Tusen tack för den responsen! Underbart att höra att det fungerar hos andra och hur… Tack!!