Tänka att jag kan så mycket. I smyg. Fast nu tänker jag berätta vad jag kan. Jag kände mig verkligen som Lotta när jag idag fixade årets julgran. Helt själv. Jag släpade den fram till nätmaskinen. Kämpade med att få in den där och få nätet att fastna. Jag var nybörjare och det är så nervöst men jag grejjade det. Släpade granen efter mig genom hela butiken. Alla tittade. Men log samtidigt. Jag kanske var rätt söt om jag tänker efter. Lilla Malin och stora granen!
Så skulle den in i bilen. Och det klarade jag också av. Jag kan så mycket!
Nu inväntas min lillebror med längre kropp än mig själv för hjälp att få ned foten, julgranens alltså, från översta hyllan längst in i förrådet. Det kan jag inte, inte ens i smyg.
Imorgon kommer Kärleken och barnen för att klä den gröna nya medlemmen!
Kommenterat på Skilda.nu