Jag bor ju som ni vet i en liten håla i änden av en stor kommun. Det har sina nackdelar men ärligt så ser jag knappt dem!
Jag ser vad vi har och vad man får av att bo som jag gör och jag älskar det!
Bara det att igår kunna gå ned till bion och se en helt ny film i den lilla biosalongen. Det är ju magiskt!
Att vara Socker råtta som jag är och inte ha närhet till en affär med godis är också mycket uppskattat!
Att bara fröken Johansson för gamla inbitna profiler i byn är tryggt och ger en känsla av att man finns bara genom att synas. Att man syns bara genom att visa sig.
Jag tror på att bo så här. Nära & långt borta på en och samma gång. Det är för mig något som jag tyckt om som barn och kommer vilja ge mina små änglar.
Nu är den här hålan så liten att alla vet vad alla gör. Eller alla tror sig veta kan det också vara. Men det är väl charmen med ett litet samhälle istället för ett stort. Man går inte bara på bio för filmen. Utan för tradition och socialt möte med invånarna. Man går för att stödja. Byn & människorna i den!
Kommenterat på Skilda.nu