Jag har jobbat medvetet med barnen från att de var riktigt små med benämning och bemötande. Jag tycker det är 2 av de viktigaste grundstenarna i uppfostran.
Nu kan jag börja skörda och jag blir så stolt över dem.
S han är allmänbildad och nyfiken. Vet precis vad som är rätt och fel och skäms som en hund om han väljer att höra fel. Han diskuterar och frågar om samhället och världen. Han reflekterar över bemötande av olika sorters människor. Båda barnen säger tack & förlåt. De vet att det växer krokusar i rabatten och att den röda skalbaggen är en kardinalbagge. De benämner inte med samlingsnamn eller stänger av för att de är ointresserade utan de lyssnar och tar nyfiket in kunskap. Jag är så stolt!
Jag har höga krav på mig av egna själ och av själ som kommer i och med L’s diagnos. Och jag kan verkligen se vilka otroliga förändringar och förbättringarna det blir av att tänka på vad man gör, hur man gör det och varför man gör det. Men framför allt… hör det och följ upp!
Kommenterat på Skilda.nu