Idag begravdes min äldsta väns pappa. Han som bodde i huset på andra sidan vägen. Han som alltid var hemma när vi lekte och fanns runt oss om vi behövde hjälp med något. Han som skrattade som långben!
Vi fick tillåtelse av de som bor i huset idag att gå och plocka en varsin bukett till kistan i deras trädgård. Min väns barndomshem. Där hon har alla minnen värd att minnas från sin far.
Det blir fint när vackra själar möts. När medmänniskor finns för varandra. När man får hålla om sin vän när hon sörjer. När man får skratta efteråt för att man minns tillsammans. När man finns för varandra i sorg & glädje!
Det blev ett fint avsked & ett kapitel som stängdes i livets bok.
Kommenterat på Skilda.nu