Väntläge

Kärlek & jag har tryckt på pausknappen. Eller jag har!

Det går inte längre. Livet. Allt innehåll man önskar men det saknas. När glädjen försvinner och tankarna bara fladdrar och olika håll. Då är det dags för reflektion.

Jag hatar ensamhet. Jag hatar inte att vara ensam, som i ensam hemma, utan känslan av ensamhet. Jag gillar tvåsamhet. Jag vill ha någon att tänka på. Drömma med. Resa med. Planera med. Vänta på. Någon som väntar på mig. Någon som tänker på mig. Jag vill ha harmoni och balans. Jag vill bli glad av att göra saker tillsammans. Jag vill vara glad av att berätta om något jag gjort på egenhand. Jag vill krypa ned i en mjuk säng och vakna till fågelkvitter och frisk luft. Jag vill känna mig lätt även om vågen visar annat. Jag vill leva!

Jag förstår att man måste bidra till ett förhållande. Jag förstår det mer än något. Men när bidragen inte räcker. När vilja och kärlek inte räcker. När tankar och handling inte räcker. När dröm blir mardröm. När lycka blir något temporärt inte konstant. Inte överlycka,  bara lycka!

Jag har tryckt på pausknappen för jag vill inte att 4 barn ska leva så här. Jag vill inte att jag ska må så här. Jag vill inte gråta och känna mig ledsen & ensam. Jag vill leva! Jag vill dela! Jag vill känna att jag är trygg!