Den var kort. Men mysig. Morgonen.
S och jag sov längre än extrafamiljen, de åker supertidigt. S kröp ned i Kärlekens säng och sov en timme bredvid mig. Det är något med det där att sova i samma säng som sitt barn. Lugnet som infinner sig. Jag vet precis vart han är. Hur han andas. Mammahjärtat blir fyllt av kärlek.
Vi vaknar och gör vår morgonrutin. Fast inte hemma. Eller lite hemma är det. Det börjar kännas så nu. I Kärlekens hus.
Vi åker till Urban och kollar om han beställt rätt blinkers till bilen. Urban ja, jo men det är så det är på små orter. Det är inte Mekonomen, eller Statoil, eller Animalen. Utan Urban, Pelle och Mårten… typ. Det är det jag älskar med att bo på ett mindre ställe. Att bli del av ett personligt samhälle.
Och så firar jag namnsdag idag. Ihop med den nya lilla prinsessan på andra sidan Atlanten!
Kommenterat på Skilda.nu