L har fått sin gomplatta. Det var en mardröm när de skulle gjuta den och nu återstår bara att försöka få mardrömmen om att hon ska använda den också kan gå över.
Pappan har försökt introducera den i veckan men L vill inte. Han har lyckats ett par minuter varje dag. Det är tänkt att hon ska ha den minst 30 minuter i sträck, hon hade klarat 2 minuter.
Idag skulle jag försöka för första gången. Det blev kaos. Skrik, tårar, ilska… Nej det vara bra att lägga ned. Fast Kärleken också försökte.
Så samtal mellan mig & L om att det här är ett måste även om det inte är roligt. Att vi tycker att det är jobbigt båda två men att vi måste samarbeta. Att vi måste vara glada och försöka få det att fungera.
En paus hos mormor som tyckte att jag kunde muta henne. Inte det vanligaste förslaget kanske men i det här läget var det okej.
Jag klurar lite och sen kommer faktiskt L på att hon vill måla naglarna. AHA, tänker jag. OM du tar och provar gomplattan igen så målar jag alla dina naglar med vilket nagellack du vill!
OCH YES, det fungerade. 3 minuter av 5 som vi satt timstocken på. Och L var så duktig. hon försökte röra tungan precis där som den lilla pinglan sitter som ska stimulera hennes tunga i rätt för att hon ska få lättare att uttala vissa ljud. ”Give me five!” sa jag till henne och till och med S kom och berömde…
Så kanske att vi har startat en bättre trend nu?!
En sådan hade jag med när jag var liten…