Sonen ropar: ”Mamma, kan du natta mig?” (Som om jag brukar låta bli att göra det…??)
Mamman svarar: ”Självklart”. ”Men ska du inte ta och läsa lite i dina nya böcker om Sune?”
Sonen: ”Nä. Det är för mycket text!”
Mamman: ”Nej det är det väl inte?!”
Sonen (som lägger huvudet på sned): ” Kan inte du läsa för mig mamma?!”
Mamman tänker oerhört snabbt och inser hur länge sedan hon sa ja, hur lite tid hon och han haft de sista dagarna och hur mysigt det är att ligga bredvid sin son och läsa högt. Så hon svara självklart ja.
Att få läsa Sune, som går med klassen till ett bibliotek och blir tvingad av fröken att låna en bok som han ska läsa. En tråkbok. Han gillar inte alls att läsa. Men efter oerhört mycket om och men får fröken honom att ta en bok i hyllan. Han tar en på må få och hoppsan… han väljer visst en bok på ryska!!
Efter att ha sett de nya Sune-filmerna skapas ett sånt oerhört skratt i mig så tårarna börjar rinna. Vi har en mysig, glad stund i sängen min son och jag. Och då känns biobiljetterna så oerhört mycket mer värda när man har samma upplevelse och samma goa pojkes ansikte framför sig när vi läser om Sune… nu har vi en hel bok att uppleva tillsammans!
Kommenterat på Skilda.nu