Igår var det då dags för den första träffen med min PT Veronica. Konsultation inför vad som komma skall. Jag var inte nervös. Jag hade ju sett att det inte var en ombytt träff, vilket i mitt huvud betydde att det inte skulle bli så jobbigt. Men ack så fel jag hade!
Jag höll på att bryta ihop flera gånger. Och i bilen på vägen hem brast det. Och sen blev kvällen skitjobbig.
Vad vill jag? Vad gör jag med min kropp? Vad kan jag göra med min hjärna? Vad kan jag göra med mina rutiner? Hur mår jag? Vad kan få mig att göra en förändring? Vad skall förändras? Hur fort kan det går, eller hur långsamt måste det kunna få gå? Vart har jag Kärleken i det hela?
PT:n var på sitt sätt underbar och brutal och ärlig. Och hon tröck nog inte medvetet på knappar som det uppenbarligen bodde ett känslovattenfall bakom, men så blev det. Så idag är det Q-dag nummer 1 och jag funderar allvarligt på livet. Inte på frågan om att leva utan frågan om hur jag vill leva.
Och så motivation. Som ledord. MOTIVATION! Vad är det, vad menas med det, hur hittar jag den?
Skön puls – Hälsa på dina villkor! Och min kommentar är att det är så himla rätt…. Men hur kommer man fram till vad mina villkor är?
Kommenterat på Skilda.nu