Hål i hinken

Någonstans här gick det inte bara ett hål i hinken utan flera tusen. Vattnet bara sputar ut och jag vill gå i ide och inte vakna upp förrän i vår!

Hinken = Kroppen, Hjärnan, Hjärtat. Hålen = Alla frågentecken som guppat över mitt huvud som tydligen valde att inte följa min plan om att ta en sak i sänder utan igår attackerade mig, som en jävla bisvärm och stack hål i hinken. Vattnet = Tårarna och Luften!

Nöjesfältet har stannat!

Det här med livet och allt vad det innebär. Alla viljor, önskemål, drömmar, förväntnignar, krav! Jag fick frågan igår: ”Men Malin, om du själv fick bestämma hur alla frågor skall lösas, hur skulle du vilja att det görs då?” En jättefin fråga i sig, med omtanke bakom MEN det har ingen betydelse vad jag vill. För jag kan INTE få det så ändå. Så viljan kan då istället bara bli besvikelse.

Kämpar på och tårarna sipprar ut lite då och då och jag försöker plåstra igen hålen med att ändra tankebanor, hitta lösningar och försöka njuta av nuet som andra verkar klara av att göra.

Så fast man guppar på rosa moln många dagar så kan det helt vända av en liten knuff i fel riktning och världen blir geggigt grå istället för rosa.

Skall iväg på lunch med en väldigt go tjej nu och jag tror att det kan vara just det som vänder dagen och livet för den här gången…