Igår efter jobbet åkte jag på middag till Extrafamiljen. I torsdags längtade jag så jag höll på att gå sönder efter mina barn och det var skönt att få en liten stund med andra barn en fredagkväll.
Men jag är helt färdig på fredagar. Trött och ledsen och orkeslös. Lättretlig och sårbar. Det är väl positivt att jag vet om det innan och förvarnar eventuella offer för mitt humör innan. Men stackars Kärleken som nästan alltid plockar upp en ledsen eller stressad eller trött Malin. Han är bra på det dock och det kanske är en av de anledningar till att han finns där bredvid mig, för att han kan. För att han får mig att vända. För att han ser mig. Han är bäst!
Jag kom hem senare på kvällen och kryper ned i en ensam säng. Eller inte helt ensam. Spår av barn fanns.
Alfons och hans vänner satt och väntade på mig. Mammahjärtat skrumpnade ihop och längtade oerhört mycket efter de små som faktiskt kommer redan idag. Snart.
Jag har bakat maränger och skulle även baka en kladdkaka för att överraska barnen men kladdkakan blev pannkaka så jag får nog in handla en kladdkaka idag istället. Fattar inte hur jag lyckas misslyckas med en kladdkaka?!
Kommenterat på Skilda.nu