Idag har föräldrarna varit på familjerådgivningen för att för 3:e gången ta hjälp av proffsen att diskutera och resonera om skolval inför hösten 2014.
Det går åt helvete!
Ja, det går inte alls kan man säga. Vi tänker så olika så vi fastnar på samma fråga hela tiden.
Jag går sönder tusen gånger om. Minst varje vecka faller jag i gråt över det här. Varje dag går jag runt och tänker på det och försöker resonera mig fram med alla runt omkring mig om HUR jag skall göra för att mina barn skall få det bästa.
Det är så fruktansvärt tungt att tycka att jag har rätt och inte den andra föräldern tycker som jag!
Jag, som mamma, vill ge mina barn det finaste. Det bästa. Det tryggaste. Det mest utvecklande. Kosta vad det kosta vill. Jag är beredd att flytta. Är beredd att leva i olika kommuner som Kärleken. Är beredd att gå ned i tid på jobbet. Är beredd att ta av min fritid för att engagera mig i deras aktiviteter. BARA för att mina barn är värda det bästa. Det som ger dem den utifrån förutsättningarna bästa uppväxten!
Helvete vad jag vill skrika!!!
Veckans dos av tårar tog kanske slut i bilen på väg från familjerådgivningen till mammas trygga famn. Och mammas fina väns kloka ord. Och min vän J´s kramar som fyller upp lite av det som känns tomt. Men inga kramar i världen kan lösa det här. Inga ord räcker. Inga tårar kan rensa ut det som skrumpnar ihop i mig när jag känner att mina barn hamnar utanför fokuset.
Och jag orkar snart inte fightas längre, hur mycket mer kan man ta? Hur mycket mer kan man plocka fram från reserven av ork? Hur många fler argument kan man presentera?
Har lixom lust att skriva till Bullen, snälla Bullen hjälp mig! ( Och för er som är för unga för att veta vad Bullen är, Google it!)
Kommenterat på Skilda.nu