Idag vankades det rond 2 av hälsoundersökning på företagshälsovården. Rond 1 slutade med ett grymt blåmärke i ena armvecket efter att 2st sköterskor försökt ta blodprov på mig. De fick skicka mig vidare till provcentralen på sjukhuset för de lyckades inte. Där blev jag också försökskanin och det krävdes 2 experter innan de lyckades få ut den förväntade mängden blod. Idag kom domen. Fullt frisk! Det är inte möjligt, tänkte jag, men bugade och bockade och sprang så fort jag kunde därifrån. Kanske sprang iväg fort av den anledningen att den relativt snygga läkaren fick för sig att känna på mig, så där som läkare ska. Men vad kan gömma sig i en armhåla som är så viktigt att undersöka en varm höstdag?! Ni anar varför jag sprang va?
Supermamman är ju effektiv så jag passade på att göra flera ärenden när jag ändå var i den stora staden. Det vankas en utlandsresa i oktober och då måste passet förnyas. Sist jag gjorde det var jag gravid och nygift och skulle på Honeyweekend till det evigt regninga Bergen i Norge. I det gamla passet är jag 156cm lång (eller kort som vissa alltid påpekar). Men se där, en förlossning och en skilsmässa senare har Supermamman vuxit 2cm. Hurra! En kollega frågade ängsligt om jag var förtryckt i mitt tidigare äktenskap? O Nej, det var jag inte, så det är inte förklaringen till den underliga längdökningen. Kan det må hända vara morötterna och havregrynsgröten? Har i alla fall fått min son att tro att det hjälper växten på traven. Men det är nog bara så att somliga krymper med åren, och tydligen andra inte!
Kommenterat på Skilda.nu