Jag som bara har barnen halva tiden blir förmodligen extra känslig när det kommer till att hålla på konsekvenser och vara hård när det gäller.
Så idag när helgen blev som den blev med barnen och det inte blev några adventspaket eller chokladsnögubbar till adventskalendern för det blev inte heller en adventskalender, ja då blir jag såå besviken. Känns som jag redan tappar så mycket med barnen och så står man där och vill ge något fint och skapa tradition för alla 4 barnen dessutom så blir det så här.
Jag reflekterar att barnen inte tar det så hårt när jag drar in något… ja varför skulle de? Mamman är ”elak” vid frukost och vi fick inte precis det som var tanken… so what… vi ska snart till farmor och farfar så då får vi ändå massa gott och fint.
Men jag vill verkligen fortsätta uppfostra. Inte bara gulla och mysa. Jag är mamma också och då måste hårt fortsätta vara hårt. Eller?!
Jag känner mig tom, och det är vidrigt när jag lämnar barnen och de knappt vill kramas utan bara ropar hejdå. Framförallt när vi varit så osams… och nu vet jag att det är först efter min födelsedag vi ses igen. Och då är det nästan jul… usch december bara springer från mig!
Nu väntar garderobbyggande och så Ove!
Kommenterat på Skilda.nu