Att vara katt

Det verkar så himla enkelt att vara katt. Okomplicerat och fritt.

Jag var på frukost hos mamma i måndags, lite för att hota mig själv upp ur sängen, så inte hela flyttledigdagen gick till spillo. Jag var där lite tidigare än mamma kom från stallet så jag började plocka fram på bordet. Deras katt som inte brukar visa sig när jag är på plats för hon inte gillar barnen dök upp. Hon jamade runt och gosade till och med mot mitt ben.

Hon går där hemma, som om hon äger stället, dominerar sina sambosar och hunden är i underläge.

Hon har mat & vatten står på bänken och trots det så jamar hon och jamar inför mamma som precis kommit hem.  Mamma säger: – Ja ha, du vill ha vatten från kranen?!

Som om det vore den självklaraste sak i världen att katten inte behöver dricka upphällt vatten ur en skål utan självklart ska få färskt rinnande vatten från kranen. I samma sekund som mamma säger det där så hoppar katten den och börjar gå mot badrummet.

Där sätter hon sig på handfatet och börjar jama.

Och vad gör jag… Jo jag sätter på kranen… Snacka om att jag spelade hennes spel. Dominerad utav bara den!!

Det verkar vara så himla enkelt att vara katt, det var bara det jag ville säga!