Efter en natt hos H (han med stort H, mannen i mitt liv) så passerar jag genom min hemby. Som i Brolle´s låt: ” Jag är född i en liten by i ett av världens hörn”. Det finns ett rödljus och en pizzeria. Och massa goa människor och precis lika mycket skvaller som man kan anta skall finnas i en sån här liten by.
Det finns en Folkets Park som lever upp när den lilla biografen visar nya filmer i mellandagarna, och när dansbanan gästas av diverse band på sommaren. En och annan happening är det där emellan men de går att räkna på en hand. Den har faktiskt fått vara med i en reklam på 90-talet som blev så populär att den bara visades i ett par dagar sen var produkten slutsåld!
Byn har också en hembygdsgård med servering på helgerna, där får skolbarnen en chans att tjäna pengar till skolresan genom att de (läs deras föräldrar) har bakat till kaffet. Byn har ett föreningsliv som är tillräckligt aktivt för att de som vill röra på sig ska kunna göra det. Ibland finns det till och med en hockeyrink på vintrarna. Och det lilla vasaloppet arrangeras för barnen om snön behagar infinna sig just på den utsatta dagen.
Byn har även en kyrka som lockar besökare med annat än gudstjänst. Det är kvinnofrukostar med intressanta föreläsare och likaså gubbmackor för det andra könet. Och en pastor som jobbar både för Gud och för Skolans rektor. På en liten ort får man vara flexibel om man vill vara sysselsatt.
Den här morgonen som förmodligen alla andra morgnar var det samling klockan 8 utanför pizzerian. Alla byns pensionerade motionärer stod i en klunga och pratade. Dagens stavgång stod på schemat. Det värmer själen och hjärtat att se dem tillsammans. De rör på sig, får frisk luft och de ger varandra dagens dos av socialt liv. Skvaller, beklagan, sorg, stöttning, minnen, receptutbyte? Egentligen har jag ingen aning om vad de pratar om utan kan bara ana vad den två generationer äldre skaran har som huvudrubriker denna motionstimme. Det är skönt att se att de som har blivit änkor eller änklingar inte är ensamma. Och att de som har passerat övermogen ålder fortfarande är pigga och rörliga.
Man skall leva i nuet och njuta av idag men jag kan inte låta bli att tänka på att jag också vill kunna njuta av imorgon, hur skall jag leva mitt nu för att jag skall få vara med i morgon och lika länge som dem, och också få stå där pigg och fräsch klockan 8 på morgonen och gå den 3 kilometer långa rundan?
Någonstans har jag nog redan svaret på det här, eller i alla fall motsatsen till hur man skall leva och jag är rädd för att mitt nuvarande nu inte främjar möjligheten att bli en övermogen motionerande pensionär. Småbarnstiden börjar sakta passera men jag har hört många säga, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Även om vi inte står med en hög problem, barnen och jag, så är kraven från samhället enormt höga att ha på sin axel varje dag när man vaknar och tanken på att överleva idag sätter tanken om hur jag skall överleva imorgon i skuggan tyvärr. Hur lyckas alla andra så bra, eller är den bara en fasad jag ser och inte dem, kanske tycker de att jag har allt och de fortfarande får kämpa?!
Bra beskrivning Malin, det är vår lilla hemby i ett nötskal. 😆 Jag tror att det är som du beskriver, många människor bygger upp en fasad gentemot sin omgivning därför att samhället kräver att du ska vara på ett visst vis för att passa in, för att visa att just du har lyckats med sitt liv. Sen kämpar nog vi alla på olika sätt med olika problem som just den individen kan ses som jobbigt just där och då. Sen kan nog livet ses som orättvist ibland, det drabbas vi nog alla för. Roligt att du bloggar, jag tänker fortsätta läsa. Kram / Kajsa
[quote name=”Kajsa”]Bra beskrivning Malin, det är vår lilla hemby i ett nötskal. 😆 Jag tror att det är som du beskriver, många människor bygger upp en fasad gentemot sin omgivning därför att samhället kräver att du ska vara på ett visst vis för att passa in, för att visa att just du har lyckats med sitt liv. Sen kämpar nog vi alla på olika sätt med olika problem som just den individen kan ses som jobbigt just där och då. Sen kan nog livet ses som orättvist ibland, det drabbas vi nog alla för. Roligt att du bloggar, jag tänker fortsätta läsa. Kram / Kajsa[/quote]
Yay, en trogen läsare… gillar starkt! Ja men den här lilla byn skiljer sig nog inte så mycket från alla andra små byar runt om i landet så jag hoppas andra också känner igen sig.